hemska tanke
Hejhej
Igår var en hemsk dag, mår illa hela tiden! ska försöka göra massa saker idag så jag inte behöver tänka på det.
Ja jag åkte ju till jobbet igår, började tre. Vid halv fem var det en tant som ville gå ut, och sa också att hon ville till sin gamla lägenhet. En sköterska sa till mig att jag skulle ta med henne ut runt kvarteret. När vi väl går där så vill hon ju inte gå tillbaka till vasahemmet, så hon fortsatte att gå upp mot landala. Vaje gång jag försökte ta i henne skrek hon och grät, sa att jag var elak och nämnde det för varenda person som mötte oss. Jag hade ingen telefon med mig heller, så jag fick fråga flera st och varje gång jag gjorde det blev tanten galen och hoppade på mig. Till sist mötte jag en man som var helt fantastisk och ringde till 118118 för jag hade såklart glömt numret till jobbet, sen ringde vi till mitt jobb samtidigt som tanten gick några steg innan oss och skrek. Jag trodde jag skulle dö. Och klockan fem var det verkligen varenda person i HELA göteborg som var ute så hela den här händelsen var ju inte så värst diskret.... sen hamnade vi på coop på landala, även där skrek hon i affären. Och eftersom jag trodde vi bara skulle gå runt kvarteret så var jag inte civilklädd så åh det var så jobbigt. Sen kom en arbetskompis till mig efter en halvtimme, vi hade ju förflyttat oss så hon visste ju inte var vi var. Personalen på Coop var jätte snälla och hjälpte mig o ringa flera gånger också, snackade med tanten. Jag vet inte till hur många jag bad om ursäkt till med gråten i halsen, nej fy! Men när min arbetskompis kom fick inte hon heller med henne tillbaka, så tillslut gick det inte att prata med henne för att hon hatade oss. Då fick jag ringa återigen, låna telefonen för femte gången på coop. Då skickade iaf sköterskan en annan sjuksköterska som egentligen inte jobbade igår kväll. Jag har liksom legat och tänkt och vet inte var jag ska ta vägen. Typ så himla onödigt men jag går runt och tänker typ varför sa jag inte nej till att gå ut, varför var jag på den våningen just klockan fem, varför sprang jag inte tillbaka till vasahemmet när vi inte hade kommit så långt på vägen. ÅÅÅH. Vi var verkligen ute i två timmar. och så tänker jag på den där jätte snälla mannen som hjälpte mig, han gick tillomed kanske en timma med oss och bevakade typ. Ska skicka en dagens ros i GP för jag vet inte vad för telefonnummer han har eller var han bor.
NEJ DET GÅR INTE ATT GÖRA NÅGONTING ÅT.
SLUTA TÄNKA.
Nu tänkte jag ta en promenad, ska blåsa håret först. Sen kommer Ellen vid tolv, jag ska sy upp hennes kjol!
Hejsålänge
Igår var en hemsk dag, mår illa hela tiden! ska försöka göra massa saker idag så jag inte behöver tänka på det.
Ja jag åkte ju till jobbet igår, började tre. Vid halv fem var det en tant som ville gå ut, och sa också att hon ville till sin gamla lägenhet. En sköterska sa till mig att jag skulle ta med henne ut runt kvarteret. När vi väl går där så vill hon ju inte gå tillbaka till vasahemmet, så hon fortsatte att gå upp mot landala. Vaje gång jag försökte ta i henne skrek hon och grät, sa att jag var elak och nämnde det för varenda person som mötte oss. Jag hade ingen telefon med mig heller, så jag fick fråga flera st och varje gång jag gjorde det blev tanten galen och hoppade på mig. Till sist mötte jag en man som var helt fantastisk och ringde till 118118 för jag hade såklart glömt numret till jobbet, sen ringde vi till mitt jobb samtidigt som tanten gick några steg innan oss och skrek. Jag trodde jag skulle dö. Och klockan fem var det verkligen varenda person i HELA göteborg som var ute så hela den här händelsen var ju inte så värst diskret.... sen hamnade vi på coop på landala, även där skrek hon i affären. Och eftersom jag trodde vi bara skulle gå runt kvarteret så var jag inte civilklädd så åh det var så jobbigt. Sen kom en arbetskompis till mig efter en halvtimme, vi hade ju förflyttat oss så hon visste ju inte var vi var. Personalen på Coop var jätte snälla och hjälpte mig o ringa flera gånger också, snackade med tanten. Jag vet inte till hur många jag bad om ursäkt till med gråten i halsen, nej fy! Men när min arbetskompis kom fick inte hon heller med henne tillbaka, så tillslut gick det inte att prata med henne för att hon hatade oss. Då fick jag ringa återigen, låna telefonen för femte gången på coop. Då skickade iaf sköterskan en annan sjuksköterska som egentligen inte jobbade igår kväll. Jag har liksom legat och tänkt och vet inte var jag ska ta vägen. Typ så himla onödigt men jag går runt och tänker typ varför sa jag inte nej till att gå ut, varför var jag på den våningen just klockan fem, varför sprang jag inte tillbaka till vasahemmet när vi inte hade kommit så långt på vägen. ÅÅÅH. Vi var verkligen ute i två timmar. och så tänker jag på den där jätte snälla mannen som hjälpte mig, han gick tillomed kanske en timma med oss och bevakade typ. Ska skicka en dagens ros i GP för jag vet inte vad för telefonnummer han har eller var han bor.
NEJ DET GÅR INTE ATT GÖRA NÅGONTING ÅT.
SLUTA TÄNKA.
Nu tänkte jag ta en promenad, ska blåsa håret först. Sen kommer Ellen vid tolv, jag ska sy upp hennes kjol!
Hejsålänge
Kommentarer
Postat av: Emmy
Åh nej vad jobbigt! Kan verkligen förstå paniken. Vad ska man göra liksom? Man kan och vill ju inte tvinga med våld heller. Vilken otur att just du skulle ta ut henne på promenad. Men du gjorde ju helt rätt. Fanns ju inget annat att göra. Men tänkt vad bra att du antagligen har fått erfara det värsta, nu kan det bara bli bättre! Nåt litet positivt kanske :)
Stor kram
Postat av: Ida
Men gud vad jobbigt det låter! :( Hoppas det lagt sig lite nu iallafall, kan förstå frustrationen..
Trackback
